I närbild

För några år sedan så släppte den geniale regissören Guillermo del Toro sin länge efterväntade film ”Crimson’s Peak” och fansen flockades till biograferna för att avnjuta filmen. Något som verkligen stod ut från filmen var slutsekvensen som spelades under eftertexterna, en sorts spirituell återberättelse av filmen med extrema närbilder på objekt, fjärilar och malar som flyger runt i slowmotion. Denna extraordinära och väldigt konstnärliga sekvens skapades utav företaget IAMSTATIC, med designerna Ron Gervais och Dave Green som frontmän. Båda gick tillsammans på universitet under 2005 och började leka runt i animationsprogrammet Flash som hade sin glansperiod under samma tid. Dom lekte rent med kodbaserade användargränssnitt och animationer för att skapa offline – och online versioner utav bland annat olika utställningar som hölls på skolan samt egna projekt. Dom kom i kontakt med produktionen utav Crimson’s Peak då deras kollegor på Topix hade ansvaret för filmens visuella effekter. Topix bad dom att skicka över ett showreel för att överväga om dom kunde vara dom rätta personerna för att göra filmens eftertexts slutsekvens. Lång historia kort, IAMSTATIC fick jobbet.

Digitalt

Gervais och Green utgick från filmen Gotiska tema och försökte emulera själva stilen och tonen, samtidigt som dom berättade en liten mini historia som fångade berättelsens essens. Dom placerade även ut dom olika namnen mot någonting som dom ansåg presenterade deras yrken, så som klipparen mot en vägg utav bilder. Även om dom övervägde att använda sig av filmat material när det kom till olika rekvisita så kom man snart fram till att det var enklare att återskapa dom digitalt för att få mer kontroll över kameraåkningar och effekter. Resultatet blev en väldigt attraktiv och mystisk slutsekvens, vars stil representerar filmen väldigt väl. Samtidigt så finns det något annat bekant med hur kameran är förd över vissa bitar och stillbilder från videon för tankarna till en viss känd fotograf, oavsett om det var medvetet eller ej från IAMSTATIC.

Miller

Lee Miller, eller Elizabeth Miller även känd som Lady Penrose är en väldigt känd och populär fotograf som bland annat var aktiv under perioden runt andra världskriget, där hon bland annat deltog som en krigsfotograf åt Vogue. Redan i ung ålder så introducerades hon, tillsammans för sina syskon, för fotografins konstform utav sin fader. Fadern använde ofta Lee som nakenmodell under hennes tonår och tog stereoskopiska bilder samtidigt som han lärde henne dom tekniska aspekterna gällande fotografering. Hon skulle växa upp och sälla sig till den surrealistiska stilen som färgade Parisk konstnärer under slutet utav 1920-talet. Hon var både en framstående modell och fotograf och när hon inte tog kontrastrika och väldigt levande porträtt så fokuserade hon även på bilder med mycket djup. Ofta så berättade förgrunderna och bakgrunderna en historia runt om själva huvudobjektet, inte helt olikt hur IAMSTATIC arbetade med sin slutsekvens till Cimson’s Peak årtionden över ett halvt århundrande senare. Även när hon var utanför studion, mitt i ett krigsområde så fick hon till sin speciella, berättande stil där rökmoln från bomber kunde falla i bakgrunden samtidigt som hon lyckades fånga räcket från sin balkong i förgrunden och staden i mitten. Det ger en närvarokänsla som är extraordinär och visar en persons ögon hur denne står och ser staden bombas sönder medan dammet och röken reser sig bortom byggnaderna likt ett monster från en katastroffilm.